flyfolife

Så skönt det kan kännas att vara ensam, att låta ensamheten bli en del av dig - och en vän i nöden. Att ensamhetens eko kan bli den enda som förstår dig, och hur kudden på sängen kan bli din egna specialgjorda axel att luta dig mot. Så skönt det kan kännas att inte ha någon att göra något för, att inte ha någon att överaska - eller någon att svika.

Så skönt det kan vara att festa, och så skönt det kan vara att prata och diskutera förklara vad man menar, att ha en vän att dela allt med och att kunna drömma, att ibland stirra upp i taket på natten eller prata i telefon till gryningen och somna med orden " jag äslkar dig i örat"

Så skönt allt det här kan vara. Men det här är människans dilemma, att ingenting är tillräckligt vi vill inte vara ensamma, men vi älskar att vara med andra människor och få synas. vi önskar ingen pratade om oss, men alla pratar om någon och vi önskar vi inte hade någon att svika eller älska för vi då aldrig kommer bli svikna? Men endå känns det viktigt att ha någon att vända sig mot.

Oavsett om du bor i Kina eller Sverige, Mars eller Jorden så kommer det alltid finnas besvikelse, och någon/några att gråta för, ingen människa kommer klara sig utan besvikelse - eftersom det är dem som formar oss.
Alla kommer bli sårade, trampade, knivhuggna, whateva det gör oss bara starkare men tänk på en sak... försök att hitta någon värd att gråta för och ni kommer aldrig ångra.