flyfolife

"ibland hördes grät som inte lät som gråt av rädsla och ensamhet,det här var lågmäld och dämpad gråt, ljudet av plågor och ångest. sådana gråt kan förändra ens liv, man glömmer aldrig att man har hört dem.
och även om jag satt där inne, ensam i min cell så visste jag att mina vänner hade det lika jobbigt. var och en i sina egna celler, panikslagna av ensamheten och i slagsmål med sina egna demoner"