-

 Hon springer i skogen bland buskar och snår,
 blodet sipprar ner på hennes snövita tår,
 det finns ingen återvändå allt är försent,
 hur mycket hon än önskar blir inget någonsin rent,
 kläderna hänger likt trasor som fladdrar i vinden,
 tårar av blod rinner längs kinden,
 tankarna är tomma och själen skriker,
 hon faller mot marken när benen viker,
 hon kan springa för evigt men aldrig lyckas fly.
 hennes kropp är fylld av sorg och avsky,
 såren på kroppen de läker och försvinner,
 men ärren i själen evigt påminner,
 de stal hennes stolthet de stal hennes tro,
 aldrig före döden kan själen få ro,
 hon plockar upp från marken en spetsig sten,
 själen skall få vila hon skall åter bli ren,
 hon tittar upp mot himlen hon söker efter mod,
 stenen hugger snabbt och marken täcks av blod,
 två ögon stirrar tomt ty inget mer de ser,
 själen har fått frid och lilla flickan ler...

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0