Drar min gräns
det är här jag drar min gräns för jag vägrar låta dig tänka att du har rätt att leka med min hjärna. verkar alltid som du tror att jag är blind, för det finns alltid tillfällen då det är svårt att nå dig. du går, jag går, vi går, och jag tänker inte vara den som fångar dig någongång igen. vill inte se dig mer. och jag ska inte ignorera fakta nåmer, för en gång i tiden var det dig jag avgudade men du försvann och lämnade mig i kylan och att låtsas att allt är likadant gör ont i min själ ville inte veta, visste inte att det här var slutet på vägen
det som var så lätt för dig att bara ge bort
och jag vägrar. jag vägrar att inte kunna sova en natt till. jag vägrar att låta någon tår falla, och jag vägrar att forsätta försöka. jag trodde att jag skulle dö om jag kunde gå sönder och gråta men jag vägrar.
jag vägrar att låta dig komma in genom dörren du en gång stängde. jag vägrar att låta dig såra mig mera, och jag vägrar att ignorera fakta: att jag visst föll isär när du dörren stängde.
och jag vägrar att acceptera och jag vägrar att spela med.
kommer du ihåg när jag sa att jag kände ändringen? jag kan inte röra dig på samma sätt.
inte hålla i dig på samma sätt och nej jag vill inte att du tar på dig skulden, för jag vet att det fanns tider då jag orsakade all smärta det här fram och tillbaka som ett krig mellan dig och mig. vi båda nekar, har vi någongång hållt med om något?
det här är ingeting av det jag trodde det skulle vara. var det bara en dröm? var det någonsin min dröm?
