flyfolife

Du tar av dig kläderna precis efter skolan, tvn är på och lågan är blå.
och du hoppas det inte tar hela eftermiddagen. Tvn väntar på att
få tala med dig, det är din nakna kropp över det vita golvet.
men det finns inget känsla i dig nej, bara vikt på dig.
och du blir illamående, nu när han pratar med dig, så anständigt språk
för handling så grym. han säger " Vi alla följer reglerna, vi kan ju inte
bryta mot dem nu, kan vi?"


för din skull.
Dina äldre systrar?
jag hade dem med, men du är min favorit.
du vet att det är sant.
du ser ut som din mamma i den smala utklädnaden.
din sneda mun, dina lysande ögon. och sättet
du hatar mig på, och längden på ditt hår.
Det är anledningen till att jag
gjorde dig, det är bandet vi delar på.
och fortf. försöker vi uthärda det.
Du skulle kunna gå nu och starta ett nytt liv
men hade du ens kunnat?

med solskenen klara,
öppnar du aldrig ögonen.
din alarmklocka ljuger, kom i tid till skolan.
där du är en påse av varm vätska.
där du är som ett lik i klassen,
du går så nära skåpen, du ligger så lågt i gräset.
Fick du den där kappan från rektorn?
Fick du det där blåmärket på bussen?
Du borde tvätta ditt hår oftare, du borde vara mer som oss.
Jag såg dig en gång på en promenad
under blåa himlar.
Du såg kall ut, din färg var hög.
och jag försökte prata med dig, men du forsatte bara gå.
vet inte riktigt vad jag
sa då, hej eller hejdå?

Och ändå vill vi alla vara rena, men det är inte så lätt att vara.